En rå kärlek, lika tung som allt vårt blod. en viss sorts kärlek som gör en så jävla svag

 
Ikväll har jag skrattat hjärtat varmare än vad jag gjort på väldigt länge med mina fina Madde och Ida.
dessa två flickor har jag känt sen innan jag kunde gå och tillsammans med dem har jag upplevt nästan allt.
vi har gråtit, skrattat, bråkat, skrikit, myst och kramats om vartannat så länge jag kan minnas
alla förändringar i livet har jag genomgått med dem. de har sett alla sidor av mig och jag har sett alla deras.
att dela något sånt är nog det mest värdefullaste man kan göra.
och nog skulle jag ljuga om jag sa att dessa två tokstollar inte varit med och format den person jag är idag. de har ju trots allt hjälpt mig igenom det mesta.
haha, åh vad mycket knäppt vi hittat på under sexton år tjejer!
ikväll var det som att slungas fem år tillbaka i tiden, lite som back in the days, och jag måste säga tack, tack, tack fina ni för åren som gått, går och kommer. tror nog inte jag kommer släppa er två ur sikte nånsin.
Älskar er. puss
Allmänt | | Kommentera |
Upp