.

I maj började jag jobba där och var relativt oerfaren från början. Takten var alldeles för hög, jag gjorde ofta missar och folk kunde vara så fantastiskt otrevliga att jag flera gånger bara ville sätta mig i källaren och gråta. 
Pubkvällar var ännu värre, då man fick se all alkoholkonsumering från ett helt annat perspektiv och många hårda ord från berusade människor kom som slag i magen. Det gjorde mig sjukt illa psykiskt och jag tog allt alla sa så fruktansvärt personligt. Det var även relativt svårt att jobba ihop med människor man inte kände så väl. Jag ville alltid visa mina bästa sidor, ville inte att folk skulle urskilja mig som minst och oerfarnast och var därför alltid på högsta växeln, vilket gjorde att jobbet snabbt blev förknippat med ångest.
Jag åt, sov och levde jobbjobbjobb.
Men gradvis så blev det lättare. Personalen blev nästan som en familj för mig och Kvarnen blev som ett andra hem och när jag inte var i Hackås så saknade jag ofta mina kollegor, saknade det höga tempot, saknade småprat med kunder och saknade kafferaster.
Monster-passen började succesivt kännas kortare och det blev lättare att fokusera på det som var posetivt och roligt. En kritiker vägde inte längre mer än någon som berömde och fler och fler kvällar kunde jag cykla hem och faktiskt känna mig riktigt, riktigt glad. 
Jag började även snart inse att jag faktiskt är duktig på mitt arbete. Jag blev mer och mer effektiv, lärde mig rutiner och utvidgade min sociala kompetens till max. 
Detta gjorde snabbt att en god cirkel uppdagades och desto bättre det gick, desto mer peppad blev jag på att åka och jobba.
Nu är det augusti. Jag har alltså jobbat här ungefär tre månader och jag trivs faktiskt riktigt fint.
Och jag ska inte få det att låta glamoröst eller romantisera bilden av mitt arbete. För så är det såklart inte.
Vissa pass kan fortfarande vara rent, skärt helvete. För att inte tala om all kladdig jäkla disk och sena, mörka stängningskvällar, haha.

 men poängen är att hur vidrigt det än är, så finns det så himla stor chans att det blir bättre. var man än är, vilket jobb man än har.
fokuserar man på någon enstaka ljusglimt då&då kan det räcka för att få det att vända litegrann. och jag är otroligt glad över att jag har stannat kvar. för det är ju liksom nu det börjar bli roligt, när man kan, och faktiskt fattar litegrann att man är duktig. 
Det ger mer än vad det tar och det är huvudsaken. 

Så liksom, se till att uppskatta det man lär sig på sin arbetsplats, för även om man inte tror det, så har man sjukt stor nytta av det senare. All erfarenhet= Bra erfarenhet i slutändan.
Det var mest bara det jag ville säga.
HEJA ARBETARE, NI ÄR DUKTIGA.

Nu ska jag sova, inför sista jobbdagen innan en veckas ledighet. TOPP
puss