.

Hej och hallå!

Jag tänkte skriva lite kortfattat om hur vardagen kan se ut för en kulturarbetare.
Nästan dagligen sen jag började gymnasiet har jag stött på uttrycket: "Men åååååh, vad lyxigt att plugga till <insert valfritt kulturrelaterat yrke>. Det är bara att chilla hela tiden" och i allra högsta grad sen jag började plugga konst tittar folk jag möter drömmande bort och säger "åh, tänk att bara kunna ta det lugnt hela dagarna. Måla någon tavla ibland, komma bort från vardagen, slippa all stress".
Detta gör mig orimligt irriterad.
Självklart är det lyxigt att få ha förmånen att arbeta med det en älskar och brinner för. Absolut är det fantastiskt att ha möjlighet att studera något som både driver en och får en att växa. Men STOPP OCH BELÄGG när det uttryckligen beskrivs som "ett slappt yrkesval".
Just nu går jag exempelvis i skolan nio till fyra alla dagar i veckan, med undantag för vissa dagar då kvällslektioner är inlagda på schemat. Vi studerar bland annat franska, konsthistoria, filmkunskap samt har olika workshops med olika tekniker. UTÖVER denna tid har vi franskaläxor, våra individuella projekt såsom slututställningar, fängelseprojektet & Patrick Devreux-projektet att tänka på, vilket gör att en stor del av även fritiden går till studier. Det låter väl ungefär lika oslappt som många andra utbildningar om du frågar mig.
Att arbeta med konst (eller musik, teater, dans, kreativt skrivande, you name it) kräver planering, tålamod och materialomkostnader. Att tro att en konstnär bara kan spotta ur sig femton tavlor, ställa ut, sälja och börja om är omöjligt (eller iallafall extremt sällsynt). Som musiker är det inte heller bara att spruta ur sig femton låtar, boka in spelningar, genomföra dessa och börja om på nytt. Alla dessa yrken kräver slit, svett, blod och tårar precis som på vilken annan arbetsplats som helst och jag vill bara att det ska finnas någon form av förståelse för detta. Som jag tidigare nämnt ÄR det roligt, det ÄR givande, det ÄR drivande och det ÄR fantastiskt jäkla fint att få arbeta med kultur. MEN (!) det är INTE enkelt, det är INTE "bara att måla någon tavla ibland" och du slipper INTE all stress. Ha detta i åtanke nästa gång du påpekar för en kulturarbetare att hens liv är en dans på rosor, s'il vous plaît.
Adjöken.
Allmänt | | Kommentera |

En oväntad återförening

 
Hej hörrninini!
Nu har jag landat i Suéde (igen) för en veckas lov samt för min praktik.
I fredags åkte jag upp till Palmcrantz för att säga hej till söstra mi och krama om några gamla lärare. Väl där kom Per (Anna Lisa och Eriks pappa) och undrade om jag & AL skulle följa med och hämta Erik som skulle komma med tåget snart.
OM VI VILLE!! (Jag som inte ens trodde han skulle komma den dagen.)
Därefter åkte vi hem till dem i Odensala och drack te hela eftermiddagen, myste med Kalix och kramades ca 90 % av tiden. Mår så himla bra av dessa två personer.
 
Allmänt | | Kommentera |

Avignon, Progg & Rödbetsbiffar

Idag åkte jag med detta fantastiska gäng till Avignon
Vi strosade omkring en stund på stan och letade efter det perfekta eftermiddagshaket.  
Vi hittade inget sådant, men hamnade iallafall till slut på Histoire de Pain där vi åt lunch
Sen hittade vi en toppenbra leksaksaffär där vi hängde rätt länge och Lisa köpte en speldosa med Yellow Submarine som melodi.
Ungefär där blev det dags att gå och möta Petronellas kompis Petra som åkt från Sverige för att hälsa på
favvisar!
När Petra var färdighämtad gick vi och satte oss för att ta en öl i eftermiddagssolen (och blåsten)
och trots att det fortfarande är nordanvind har våren börjat komma och det gör oss så glada så!
snygg-Lisa!
<3!
 
Sen gick vi på bok-rea och jag fyndade fyra konstböcker för endast sexton euro (!)
Vid halv sex tog vi bussen hem och i övrigt har jag lyssnat på progg, druckit sojamjölk samt ätit rödbetsbiffar.
MYCKET bra dag. 
 
Allmänt | | Kommentera |
Upp