.

idag saknar jag dig lite extra, älskade gamla bästis. det är så tomt utan dig.

det här är en av de sista gångerna jag fick sitta såhär. med världens tjockaste, bästa (och inte mest fotogeniska) lilla katt i knäet.

han var min bästa vän, min livskumpan i över 15 år som alltid fanns där. som somnade på ens mage, som alltid bara ville äta räkor, som alltid kröp upp i famnen när man var ledsen. 

i höstas försvann han ifrån mig.
det är så konstigt att han inte finns mer. 

jag tänker på dig jämt och alltid och hoppas att du har det fint och att man får jaga råttor hela dagarna i himlen.

Älskade lilla Cezar, vila i frid.