.

Nu tänkte jag skriva en sån där töntig kärleksförklaring till denna människa ni ser här ovan.

Stina Cecilia Bodell. Vad löjligt jävla glad jag är över att ha dig. Om jag skulle skriva ner allt jag tänkte och kände just nu skulle det nog ta ca femton timmar och det skulle bli en ganska lång roman (jag skulle iochförsej kunna sälja den och bli känd och rik, men jag ska försöka fatta mig ganska kort) 
För det första kan ord icke beskriva vilken fantastisk människa detta är. Bara genom att komma in i ett rum skulle hon kunna lysa upp tillvaron för ca 300 personer. Hennes glädje och energi skulle kunna försörja ett mindre hus så el ej skulle behövas. Hennes humor är fantastisk och på nästan samma låga nivå som min egen, vilket gör att det alltid går att skratta tillsammans med henne. Framförallt har hon ett oändligt stort hjärta som är så rent och omtänksamt att jag ibland undrar om hon finns på riktigt. Din omtanke för alla runtomkring dig är på allvar häpnadsväckande och jag är så tacksam för alla gånger du funnits för mig och hur du alltid ställt upp för mig trots att jag inte alla gånger förtjänat det.
Alla gånger jag kunnat ringa dig för att gråta över att någon gjort övertramp på min självkänsla, eller för att skrika över att någon är ett pucko, eller för att skratta åt en video med grisar eller mopsar som jag måste visa. 

Du är min bästa vän och att flytta ifrån dig är nog det jobbigaste jag varit med om. Att ha dig vid min sida är liksom lika självklart som att andas och nu kommer vi vara exakt 298 mil ifrån varandra i TRE MÅNADER innan det blir jullov. Shittans bananer vad konstigt det känns. 

Kontentan av detta inlägg är att jag hoppas av hela mitt hjärta att du förstår hur mycket din blotta existens betyder för mig. Du är amazing (som Danny skulle ha sagt) och jag älskar dig väldigt mycket. Vi ses snart.

Puss & Kram
Majsibajs